|
|
Jean de la Fontaine (1621-1695)
Lionsdomstolen
Hennes Majestät Lioness ville en dag veta
Från vilka länder himmel hade gjort honom mästare.
Han skickade därför av suppleanter
Hans vassaler av alla slag,
Skickar från alla håll
Ett cirkulärt skrivande,
Med sin tätning. Skrivandet var
Det en månad under kungen skulle hålla
Plenarrätten, vars öppning
Måste vara en stor fest,
Följt av Fagotins torn.
Genom denna egenskap av storhet
Prinsen till hans ämnen visade sin kraft.
I sin Louvre bjudade han dem.
Vilken Louvre! en riktig charnel hus, lukten av vilken
Först på människors ansikten. Björnen stoppade sin näsborre:
Det hade varit trevligt att göra den här gruvan,
Hans grimas missnöjde sig. Den irriterade monarken
Skickade honom till Pluto för att avsky honom.
Apen godkände starkt denna svårighetsgrad,
Och överdriven smidigare lovordade han ilska
Och prinsens klo, och lairen, och denna lukt:
Han var inte gult, han var inte en blomma,
Vem var inte vitlök till priset. Hans dumma smickra
Var en dålig framgång och blev fortfarande straffad.
Denna Monseigneur du Lion-là
Han var Caligulas släkting.
Räven är nära: "Här," sade herren,
Vad känner du berätta för mig: prata utan förklädnad
Den andra ber om ursäkt,
Påståde en stor förkylning: han kunde bara säga
Utan lukt; Kort sagt, han kommer bort med det.
Detta tjänar dig som en undervisning:
Var inte vid domstolen, om du vill behaga,
Ingen rasa äktenskapslig eller för uppriktig,
Och försök ibland att svara i Normandie.
|
